Regnbågsblåajag

och tittade, vi var på ett stenhårt jympapass, badade i poolen satt i en ”solstol” och läste senaste nummret av Elle, badade ångbastu och vanlig bastu. Några tog ett glas vin en annan slog på stort och tog ett glas champagne. Vi shampoonerade och tvålade in oss i Kerstin Florians produkter och bara tittade facinerat på hela stället och om och om igen sa vi ”shit va fint det är” För där var vi, en grupp nyfikna SPA elever, på Stockholms kanske finaste SPA-anläggning Sturebadet.

Jag sitter i sängen med datorn i knät, utanför mitt rum är det ett smärre kaos. Många röster som pratar samtidigt, de skryts om vem som har mest pengar, vem som tjänar vad, vem som flyger flyplan mest, om hur tjock någon är och hur otränad en annan är. Den enda kvinnliga rösten i sammanhanget ropar för sjunde gången  ”skynda, vi måste åka nu”. Jag tittar på klockan, tanken var att det skulle åkt vid fyra, nu är klockan halv nio och det verkar inte vara klara på långa vägar.
Det är ett smärre kaos utanför mitt rum, jag sitter i sängen och tjuvlyssnar men tänker inte lämna lugnet på rummet.

I skolan i dag hade vi praktikbehandlingar! Jag gorde två helkropps SPA-massager á 55 minuter och en Spirulinainpackning, 55 minuter. Imorgon är det fredag och vi har ännu mer behandlingar på skolan, kul, det kommer nog gå bra. Om jag får önska om morgondagen så önskar jag att jag får en lerinpackning, en spirulinainpackning och en aromainpackning. (Aroman vill jag inte ha egentligen men jag måste ju öva iallafall)

Sen blir det helg och på lördag ska jag ut i stockholm, vi ska till söder och äta och sen blir det utgång. Men första problemet blir att hitta till just söder. Jag äger ju ingen kompass!!!

Kaos från förorten!

2011, var året som jag klev upp några extra steg i min egna trappa, chansade, vågade och hade det helt knasigt bra. I Januari åkte jag tillbaka till mitt hem på Internatskolan bland människor som jag avgudade och fick vara den jag var. Feburari får jag ett sommarjobb på Rusta i Övik och jag hittar en liten 1:a att bo i under sommaren och tills jag tror jag är redo för nya äventyr. Jag andades ut och log. Den tredje månaden på året innehåller många intensiva helger och nätter på skolan, vi har klassfest och jag blir firad med sång och hemmagjord chokladmouse får fina presenter och är kär i Hampnäs. Det blir april och skolan börjar lida mot sitt slut, vi umgås i mängder, gör allt och lite till. Tillsut rinner det floder ner för våra kinder, det har blivit majmånad och sista dagarna av en fantastisk resa på Hampnäs. Jag blir kvar i Övik, flyttar in i min etta i juni, börjar jobba på rusta och skaffar mig träningskort på Friskis. Cyklar till Hampnäs, skriver en krönika som publiceras i Allehanda media och umgås med Lovisa och Malin i mängder och fortsätter med träning,umgås med malin och lovisa och jobbar i juli och augusti månad med. I Augusti avslutar jag månaden med att komma hem till Småland och filma Stadsfesten. Det blir September månad och vi har en tjejklassträff med mat, hemligheter och godsaker. Jag går på maran en av dagarna och dansar tills benen inte orkar mer. Sen åker jag och Lovisa till solen i oktober En resa som är min bästa utlandsresa ever. Efter ett år och två månader exakt flyttar jag från Övik till Småland igen. I November jobbar jag extra som ”hemmafru”, är med på dansshowen och får lite extra jobb på Rusta. Sista månaden på året och det blir sommarfest, Fiesta julshow,  julafton, jobb och ett riktigt hejdundrande nyårsfirande med vackra människor från Hampnäs.

Så tog året slut, 2011.
Vilket förbaskat bra år det var.

Jag vet inte hur jag hamnade här, men nu sitter jag på en köksstol i en vit stuga i utankanten av stan och i bakgrunden spelas en blandning mellan house och arabiskmusik. På uteverandan står hälften av gästerna och röker, dricker öl och diskuterar både tyst och högljutt. Bredvid mig på stolen sitter några andra tjejer och pratar senaste skvallret, vad som hänt och vem som gjort vad. Jag sitter på min köksstol och bevakar, tjuvlyssnar och ler.

För jag tycker ändå att det är rätt komiskt att jag sitter där, helsvensk från småland bland en massa andra nationaliteter som alla känner varandra mer än väl. Men det gör ingenting, att jag från början när jag kom dit och blir presenterad inte känner någon mer än de två jag kom dit med. För det ingen som bryr sig, jag är lika välkommen för det. Jag är lika respekterad i deras gäng som någon av de andra och jag hittar intressanta blandingar av människor som jag pratar timmar med och vissa hittar mig att prata ut med. Så nu sitter jag här på kökstolen och funderar på om det inte dags att dra sig ”hem”. För även fast det varit roligt att få uppleva en fest här och roligt och nyttigt att träffa andra så är det jobbigt att försöka komma ihåg vem som är vem och vem som är bror eller syster till vem och hur alla förhållanden hänger ihop. Ni ska bara veta vad rörigt allt kan vara ibland när alla kallar sina vänner för bröder och systrar, men det kanske är så man gör när man bor så här i förorten. Vad vet jag.

Så, nu resar jag mig från köksstolen i den vita stugan i utkanten av stan, kramar om några ”systrar och bröder” och säger vi kanske ses igen!

Lyssnar på låten. Funderar på hur det kunde bli fredag så snabbt och undrar vad hon ska hitta på i morgon samt söndag. Tänker, tittar och undrar om det är okej om man lägger sig och sover klockan 21 en fredagkväll?! Jag är trött, mycket nytt, många problem att lösa, nya rutiner.

Imorgon har jag första praktikdagen på skolan på riktiga kunder som kommer dit och betalar för sig.  Och jag är den där typiska tjejen som vill att allt ska bli perfekt direkt och känner att absolut ingetnting får gå fel. Jag vägrar göra fel! Och även fast det är okej att ha sina ”fusklappar” i behandlingsrummet, så vill jag inte, för hur proffsigt känns det?! Kanske borde jag och fler med mig egentligen släppa lite av kraven som man har lagt på sina axlar och känna att det är okej att göra fel (eller annorlunda om föredrar det ordet.) Men jag vet att jag kommer tänka att ingenting får gå fel när jag väl står där redo, men nervös i väntan på min första kund, därför ska jag nu logga ut från datorn och luftträna moor mud behandlingen och spamassagen. Sen ska jag sova och vakna pigg och redo för oj vad jag längtar, det kommer bli awesome!

”Jag vill inte vara sämst, speciellt inte sämre än mig själv”- Citat, Elin Kero

Jag trodde att det var ett vanligt vattenjympa pass vi var bokade på. Du vet ett sådant där som den blanda åldersgruppen kommer på där man trampar i takt med trevlig musik, drar armarna lite upp och ner, använder redskap i form av bananen, handskar eller flytande hantlar. På schemat stod  det ”djup vattenjympa”  så kanske var det som vanlig vattenjympa fast endast på djuptvatten. Inte trodde någon av oss att det var ett mördarpass som det skulle bli. En trappa ner till Helvetet, där man efter fem minuter helst av allt bara ville spy lite. Ett mördarpass på så sätt att det var högt tempo rakt igenom för hela kroppen och  med vattnet som motstånd. Där vila eller gömma sig inte var att tänka på, så fort farten saktade minimalt skrek ledaren ÖKA, ÖKA, TEMPO. DU ÖKA, DU TEMPO, DU KÄMPA…Tillräckligt var det aldrig om du höll hans tempo så hörda man ändå honom skrika SNABBARE kan DU, DUBBELT så SNABBT…45 minuter av högt tempo, sparkar, hopprepshopp, spring, boxning… ÖKA!

Men 45 ändå ganska fantastiska minuter när passet väl var slut, med en otrevlig jävel  till ledare, men shit så skönt det var för min kropp att få träna riktigt hårt igen, jag behöver det ofta för att slippa ont i ryggen. Så kanske var det just precis en sådan här ledare som jag fortfarande kan höra skrika ÖKA och peka med hela armen på mig trots att passet är slut, behöver för att lyckas med min träning. Kanske? Jag ska sova på saken och se om jag tycker detsamma imorgon!

Kram

• Pluggar SPA-massage
• Försöker lära Rex slalom
• Promenerar
• Pluggar hudlager
• Studerar Benjamin (Oskar var mycket bättre)
• Lyssnar på Knappen & Hakim
• Ler
• Pluggar lite till

Utan inbördes ordning.

1.   Låten som gick på repeat under sommar/hösten.

2. Vingliga promenader till Harrys och skitiga fester i en nersjunken soffa.

3. Hampnäs <3 Kanske för många låtar som förknippas med året

4.  Turkiet, båtresan och nattklubbar.

5.  När allting sorgligt nog tog slut.

Det är fredag kväll och maten läggs upp på ett stort fat, det dukas fram glas, en tillbringare med vatten och tre skedar. Jag tvättar händerna med tvål och vatten, sätter mig till bords tillsammans med de andra. Tittar lite försynt på hur dem gör. För hur gör man egentligen när man äter Marockos nationalrätt, som alltid äts på fredagar där och som man alltid äter på samma stora fat. Jag ler lite, för oj-så -mycket-roligare-det blev-att-äta, när man ska äta från samma tallrik. Marocanskt, ja så mycket nya intryck från ett land har jag nog aldrig fått som jag får här. När magen är proppmätt, väntar efterrätten.
Men när hon ska hämta den glider två glas av brickan och krossas på mattan och glaset splittras. Vad händer frågar han. Hon säger att två glas gick sönder. Bra säger han. Då kommer inget annat ont hända ikväll. Han berättar för mig att man ska vara glad om något går sönder för då vet man att ingen annan människa eller så blir skadad. Sådana är traditionen där, att har man haft en fest där allt gått jättebra så kastar de sönder ett glas eller en flaska bara för att ingen människa ska skadas istället. Jag nickar och jag förstår. Dem berättar historier om krossade glas och oskadda människor. Jag hummar på vissa ställen och nickar när jag tycker det känns bättre. Tänker sjutton va häftigt, för mitt i alla dessa historier och matkultur sitter jag. Och jag tror nog att du skulle tyckt det samma.

Kramar från förorten <3