Feed on
Posts
Comments

Jag har tänkt skriva, loggat in och påbörjat men markerat o suddat när det inte blivit bra. suttit på bussen full av idéer  men hakat mig på orden när de väl ska ut.
Jag skrev senast i februari, det är inte så att det inte hänt något men det kanske bara hänt alldeles för mycket för snabbt för att jag ska veta vad jag ska börja re i. Jag har träffat Thomas, följt med hans familj till fjällen och USA, cyklat vätternrundan, blivit moster, flyttat ut från högljudda Grenadjär och istället blivit sambo. Cyklat tandemcykel på visingsö, snubblat  runt i skurugata, spelat tvärflöjt på dopp, klättrat via ferratas röda led med syster, surfat på vågorna i Sundsvall, köpt skidor och anmält mig till vasaloppet, sökt skola och nu väntar jag på svar vad som kommer ske i framtiden.

Jag borde berätta så mycket i detalj men jag vet inte när borde blir av.

 

Fem ord

Så igår gick jag äntligen borta till biblioteket efter jobbet med datorn under armen. För jag tänkte att där finns det inget som kan störa mig och jag kanske kan få ner en historia om den 16:e augusti eller iallafall en lättsam berättelse om fjällen och allt där emellan. Men när orden bara klumpade ihop sig i hjärnan, valde jag istället ut fem ord att sedan bara skriva något om dem, för att ha gjort någon slags nytta på biblioteket.

Så här kommer det!

Solnedgång, träd, rullator, choklad, småbarnsförälder

Jag var ute på min dagliga kvällsrunda, klockan hade hunnit bli strax efter fem innan jag fått på mig ytterkläder och trasslat ner rullatorn från fjärdevåning. Jag borde flytta till en lägenhet på första våning snart, för jag visste ju att jag inte skulle bli smidigare nu. Men jag ville ju inte bo sådär så alla som gick förbi även skulle kunna läsa rätt svar på mitt morgonsudoko jag alltid löste på skrivbordet bredvid fönstret.
Bakom träden skymtade jag en riktigt vacker solnedgång som skiftade från rött, orange till nästan vitt och sen fem nyanser av blått på det. Det kunde nog bli stjärnklart i natt om man så ville se det. Säkert frost imorgon bitti på bilarna också, dem som tillhör de stressiga småbarnsföräldrarna  som inte alls har lust att skrapa rutorna innan lämning på dagis skulle bli av. Deras ungar som brukar ockupera hela hissen framåt eftermiddagen eftersom det tydligen  är antingen för varmt eller för kallt för att kunna gå ut och leka som man gjorde på min tid. Det är förresten endast då jag brukar önska att hissen ska stanna mitt emellan två våningar, men det får man tydligen inte tänka högt, det har min son tydligt klargjort för mig. Så nu mera tänker jag endast sådana tankar för mig själv.
Jag springer så fort jag kan med mina gamla ben och en rullator framför mig för att hinna över övergångstället innan det slår om till rött igen.  Jag hinner precis, innan jag hör dånet av långtradaren dundra förbi på vägen.
Jag öppnar lägenhetsporten och rullar in min rullator, trycker på hissen att komma ner och blir lättförvånad när den också gör det. Har ungarna hittat på andra lekar måntro. Jag åker upp mina fyra vånningar. Rullar in rullatorn och parkerar den fint jämte mina nästintill oanvända vinterkängor. Fick dem i julklapp av sonen som ansåg att man inte kunde gå i gympaskor året om. Men med den där snörningen på skorna som tar nästan en halv dag innan den är avklarad och skon sitter på plats. Så har jag bestämt att jag är gammal nog för att välja själv om jag använder dem eller inte.  Men jag låter dem stå framme ifall sonen och hans familj kommer på oanmält besök, så dem i alla fall kan tro att jag använder skorna flitigt.
Jag lämnar skoproblemen med en fnysning och går sakta in i vardagsrummet, sätter igång Tv:n och slår över till programmet ”Vem vet mest”, placerar mig i den bruna skinnfåtöljen, tar chokladasken som ligger på bordet för att sedan lägga upp fötterna där i stället. Jag menar jag måste ju få ha några dumheter för mig nu när jag hunnit bli så gammal som jag är.

Som att få äta choklad på en tisdag.

Jag ville skriva ner allt jag kände.
Men sidorna blev tomma,
och det kunde inte,
ha beskrivits bättre.
@baraord

2

Jag ville ni skulle veta varför mina ord vägrat kliva av min ordkarusell och hamna här.
Varför alla tankar och ord bara blivit till en stor trasslig hög.
Där allt bara är kaos i mitt huvud och där jag fortfarande står kvar
med min riktiga hemnyckel i fickan men ingen dörr att låsa upp.

 

 

Skulle skriva en dikt om Sommaren eller juni.
Hade tänkt mig något småmysigt om sommaren
men det blev inte alls som jag tänkt.
Det blev såhär.

Det är måndagsvin, grillöl och onsdagsrosé
Varma kvällar på balkongen, skratt och bekräftelse
Sillsnaps, lördagssprit och picknickscider
Glasen fylls till bredden med omdömen som svider
De  
kallar det sommar och vuxendricka
När dumma beslut stoppas i deras egna ficka.
 morgonen efter med bakfylletankar och whiskeyrösten
Kallar dem de sommarångest och längtar till hösten.

skål

 

Igår var det dags för årets första dopp i sjön. Det var nämligen Swimrun tävlingen Talludden Open som gick av staplen.
350 m simning snett över Talludden sjön-650 m löpning i skogen-150 m simning runt ön i långanäs och sedan samma väg tillbaka med 650 m löpning och 350 m simning.
17 grader varmt/Kallt i vattnet. Bestäm själv.
Jag tyckte iallafall de var kallt. När startskottet gick och jag hoppade i sjön var jag inte alls beredd på att min kropp skulle reagera så mycket på att det var kallt, då jag inte brukar ha något problem med kallbad. Men jag kan säga att halva första sträckan i sjön hade jag störst fokus på att hitta en normal andning igen, sen fick jag kontroll och farten och kunde fokusera på att simma.

Jag är hon som är i vattnet. (Jag sprang förbi tjejen framför mig i skogen sen)
Och gick i mål på 41 minuter, en fin 4:e plats. :D (Mitt enda mål med den tävlingen var att komma i mål, så jag lyckades)

Imorgon ska jag cykla och kanske gymma!

Ha det!

 

Äsch…vill ni läsa om gårdagen får ni gå in på den här adressen: http://mzungu.devote.se/

 

 

Snart är det kvällsjobb som gäller.
Jag och mitt ben vill inte.
Kan man köpa morfin på apoteket?
Tror jag skulle behövt det.
Liksom dämpa smärtan- och le. :I

 

 

Jag viskar…

Jag viskar ”hej”, önskar du kunnat svara. Sätter blommor i en vas, minns och saknar. Jag kommer aldrig säga att du förlorade eller att cancern vann. För matchen mellan er var orättvis dömd redan från början. För det finns ingen som vill tävla mot cancern, eller hur?

I år skulle vi firat din 80 års dag men det blev aldrig så, för du fick inte ens fylla 74.

Hej Mormor, jag saknar dig”

DSC00378
Det tog lite tid, men nu finns den på cancerfonden.se. Insamlingen alltså. En tredje del av de pengarna jag fått för massage och nattaxiresor förra året. Ska nu få hamna där. Så tack ni som förra året kom på massage och tack Ulle för jag fick köra fylletaxi åt dig (det är ju bara han ja kör på).
Pengarna har hittat hem.

Kram <3

 

 

 

Skänk med SMS

SMS:a BESEGRA 55197 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.

Exempel:

BESEGRA 55197 Johan Ek

 

Jag skriver massor men ändå blir texterna bara till halvfärdiga verk.
Jag jobbar för mycket och längtar bort.
Cyklar, springer och gymmar men blir ändå inte nöjd.
Köper vårblommor till lägenheten men glömmer bort dem och möts av vissna dagen därpå.
Försöker. Misslyckas
Läser kartan upp och ner. Svänger fel i korsningen.
Kommer tillbaka till start.
Där jag skriver texter som ändå aldrig blir tillräckligt färdiga.
Eller bra.

YouTube Preview Image

 

 

 

anfe

 

bloommor

20150421_180121

ett, två, tre ,fyra, fem…..
tyst mot trägolvet
försiktigt knarr i trappan.
det perfekta stället
kryper in under
håller andan
blundar
låtsas
inte synas
kurragömma
utan någon som räknar till tio

20150403_151327

20150403_151425

mindre

 

 

Older Posts »