Regnbågsblåajag

Jag har egentligen förberett mig i drygt ett halvår mentalt och tre månader i skidspåret. Jag har stakat runda efter runda, kilometer efter kilometer till vad som verkar till ingen nytta alls. För som en käftsmäll från ingenstans så sitter jag nu här nerbäddad i sängen med halsont och bara en dag  kvar innan det väl är dags. Jag vet inte ens längre om det är möjligt att bli frisk eller om det är precis så värdelöst som det känns. Jag har alltid tänkt att det inte finns något som heter ge upp när man väl ha startat men om jag inte ens hinner till start. Hur blir det då?