Som att stå på perrongen, utan biljett och vänta på ett tåg som redan gått.- Loke Nyberg
Dec 2nd, 2013 by regnbågsblåajag
Dansa som en fjäril, stick som ett bi…..
Nov 25th, 2013 by regnbågsblåajag
Jag ska våga så jag slipper ångra….
Okt 23rd, 2013 by regnbågsblåajag
Nu har jag drömt, letat inforamtion, mejlat organisationer, jobbat och sparat pengar.
Så nu ska jag bara våga boka min livs drömresa.
Innan November är slut kommer jag veta om jag vågade och i mars tjugohundrafjorton kommer jag veta om jag kom iväg.
Jag håller tummarna för att jag ska våga, för annars kommer jag ångra.
Jag baddar såren med salt-Lars Winnebäck
Okt 22nd, 2013 by regnbågsblåajag
Jag har så många dagar bara suttit med PC:n i knäet i väntan på någon slags inspiration. Något att skriva om som inte handlar om vardagsbestyr och funderingar, tankar eller om mig. Jag har lyssnat på musik som jag aldrig annars brukar välja i hopp om att finna något där. Tillslut hade jag nog hittat något och jag bestämde mig för att skriva. Använda rader ur texten jag lyssna på och sedan sammanfatta allt i en text som någon kan läsa för att sedan glömma lika snabbt. En text utan värde, mening och anledning. Ett dunderfattig inlägg med ord som inte beskriver något alls och som inte alls har med mig och göra….Bara så himla skönt! Så tack Lars Winnerbäck för att jag fick låna din musik och göra en text om ingenting särskilt…..
På våningen under har de en kräftskiva, jag hör snapssångerna som ljuder ut genom deras öppna fönster, ser framför mig hur de skålar, skrattar och njuter av tillvaron tillsammans. Jag har öppnat mitt fönstret och sitter på mitt fönsterbräde med benen dinglande i luften. Känner mig fri och modig på fjärde våningen. På gatan där nere går en farbror med rullator, en man i kostym går i hög fart med en inslagen blombukett i sin famn, på parkbänken sitter ett nyförälskat ungdomspar och gör upp planer för livet. På fönsterbrädet sitter jag. Augustisolen värmer mitt osminkade ansikte och mina solbruna ben njuter av de kanske sista värmande solstrålarna för det här året. Jag lutar mig in mot köksbord och når precis min smartphone jag kollar för femtonde gången idag om du kanske har ringt, smsat eller lagt ett pm på min logg men det är tomt. Jag borde förstått att det inte var bra, att det aldrig skulle kunna leda till något. För det var som du sa, det är svårt att bli riktigt nöjd, när det är så lätt att fantiserar om hur det skulle kunna bli om vi bara började om på noll. Men jag får liksom ingen ordning på vårt liv. Det kan vara så förfärligt och de kan vara så bra. Jag tittar till på telefonen igen, men den har fortfarande inga missade samtal eller olästa sms.
Jag ser en välbekant kontur som kommer gående med släntrande steg över parken. Klädd i mörkgrön bomberjacka och slitna jeanshorts, i ryggsäcken som han slängt över axeln ligger de slitna verken vi målat tillsammans med akvarell, stenen vi börjat hugga ur en figur i och de krossade porslinet från en källare någonstans.
På fönsterbrädet sitter jag med grön-bruna ögonen och med en blåögd blick och tittar på den vackraste stunden i livet när du kommer över parken, över vägen in i värmen och mitt liv. Så står du där igen, innan för dörren till min lägenhet.
Jag försöker möta din blick och försöker få dig att le som jag. Men du stirrar på mig som om de är mitt fel alltihopa. Jag säger desperat att du kan låna mig igen, du kan förbruka mig igen, du som minns du som vet hur det var. För jag vill inte att vintern ska bli så satans lång igen. Solen går i moln och jag klättrar ner från min frihetsplats, stänger igen fönstret och går fram till dig.
Du tittar inte på mig, du låtsas som om jag inte är där. Det blåser in en kall luft genom väster, du frågar om du har sagt att du ska flytta till hösten, 3000m åt öster- du ler och de är som om du inte ser att jag står precis framför dig.
Jag stoppar trasigt glas i din väska, skärvor av en kruka i din ficka för limmet jag använt har inte hållit. Och jag förstår nu att de hjärtat som skulle blivit mitt börjar sakta frysa till is och någonstans i världen brinner ditt hjärta för någonannan än mig. Jag vänder mig sakta mot fönstret igen hör hur min ytterdörr slås igen och snart ser jag den jävligaste stunden i mitt liv när du går tillbaka över vägen bort mot parken med ryggsäcken full av krokiga tankar, krossat glas mot en vägg och vägar som aldrig riktigt kunde mötas i glädje, som istället är på väg att försvinna för alltid. Kvar står jag och baddar såren med salt. Och sakta sakta faller allt över kanten, ner mot marken och jag förstår att sommarens alla verk var en tragisk dramaserie som aldrig fick ett lyckligt slut. För det gick åt helvete med alltihopa.
Men du som minns, du som vet, hur lång blev vintern och vad hände då sommaren kom igen?
Kom jag tillbaka då.
För jag vill inte att någon ska se mig gå ner mig, aldrig. se. mig. svag.
Låtar:
Utkast ur ett brev,
jag får liksom ingen ordning,
hugger i sten,
kom änglar,
Från kylan in i värmen. – Lars Winnerbäck
När det har blivit alldeles för långt mellan gångerna…
Okt 18th, 2013 by regnbågsblåajag
vill skriva, har skrivit-markerat-raderat, lagt in en bild-suddat ut. Försökt och misslyckats. Lysssnat på annorlunda musik, inspirerats, skrivit men
sparat i en annan mapp. Lagt på lager och inte vågat publicera.
Där små minnen väcks till liv….
Sep 8th, 2013 by regnbågsblåajag
Jag känner igen mig direkt när vi svänger höger in på grusvägen och vet då att det kommer vara första huset på vänster sida som vi kommer köra in på uppfarten hos.
När jag ser de röda huset så minns jag.
Jag sätter mig på gunga som står ensam kvar på trädgården, gungar sakta fram och tillbaka. Jag blickar ut mot åkern och minns den där dagen jag sist var där, det måste ha varit sommar och jag kan ha varit runt 8-10 år. Vi sprang alla fem över åkern och in i köket där föräldrarna satt, vi åt melon på deras sätt och hörde historier om Marocko.
På gungan där jag sitter småler jag lite över att det faktiskt är de enda som jag minns från den gången, men att ett sådant minne kan stanna så länge och väckas till liv när man återigen hamnar på platsen det känns sådär trevligt konstigt.
Jag hoppar av gungan, tackar för besöket och går bort till bilen för att åka hem.
Om bara någonannan kunde göra mina val
Aug 30th, 2013 by regnbågsblåajag
Så hade jag sluppit så många snurrande tankar, smått sömnlösa nätter och jobbiga val inför framtiden.
För vad borde jag svara? Ja eller Nej? Vad händer om jag tackar ja-blir jag kvar förevigt då? Eller vad händer om jag säger nej? Står jag utan då och vad vill jag isåfall göra?
Var är min välstrukturerade plan B när jag behöver den som bäst????
:)
Jul 19th, 2013 by regnbågsblåajag
Nu bär de av till Stockholm för en helg med Underbara Bellingham girls!
<3
Varje gång…. jag längtar tillbaka <3
Jul 16th, 2013 by regnbågsblåajag
Tryck HÄR
Varje gång jag numera hör låten, så blir jag glad i hela mig, de är som om jag flyttas tillbaka i tiden en snabbis för att återigen stå där framför de bengaliska eldarna den sista natten och se kungen av house göra ett magiskt gigg.
Just då så bryr jag mig inte om att mina fötter och tår värker,att kläderna är blöta och att mina stövlar egentligen är ett par egendesignade silvermokasiner av ”bästa matria”l. Där och då log jag, över att jag hade fått ta del av Bråvalla Festivalens hela paket och jag trivdes i havet av människor som jag delade samma mål med: lyssna på bra musik, dansa, skratta, umgås och så förstås…..inte halka i leran.
Fyra nätter i tält på den såkallade lugna, gröna och lite renare campingen där ölburkar, trasiga campingstolar, högljudda människor och leriga gångar mot utgången var ett faktum, där bodde vi. Vi hann uppleva de som borde upplevas på en festival i strålande solsken träffade vi personer som inte ens kunde få ihop en sammanhållande mening, tittade in olika kiss-stilar och bestämma den bästa, prata strunt med pratglada människor, hjälpa till att laga en stol som inte alls skulle kunna bli sittbar igen hur mycket silvertejp vi än skulle använt och gå på marken utan att känna risk för att man skulle halka. Under de andra dagarna (ja, de regna alla dagar utan en) hann vi med mys i tältet med cider, öl och lådvin, halka runt i leran och skratta åt andra som halkat, besöka överfulla toaletter där handtagen låg på backen och personen före troligtvis trodde sig vara konstnär. Vi hann känna oss allmänt smutsiga och vakna på morgonen med knappt någon röst på grund av allt ylandet dagen före.
Torsdagen den 27 juni startade vi festivalen på bästa sätt genom att lyssna på Plura och Eldkvarns välvalda ord om att ”ikväll ska vi bli fulla för kärleken skull”, därefter hann vi hoppa i takt till awesome dj.s som Armin van Buuren, John de Sohn, Dj fresh, Icona pop och Nause. Sjunga med till Macklemore & Ryan Lewis hitlåtar, gunga i takt till Kartellern, Miriam Bryant, Ken Ring och Green day. Skratta åt David Batra och Thomas Järvheden, vara lite bittra över att vi inte fick höra Magnus Betnér.
För att sedan få avsluta hela festivaltiden den 29 juni på de mest magiska vis, framför de bengaliska eldarna med blickarna och skriken riktade mot scenen och podiet där kungen av house pumpade ut sina verk, AVICII.
Varje gång låten nu spelas är jag tillbaka på min plats i publiken och den känslan jag får vill jag aldrig byta bort, för bättre än så kan de knappast bli.
Tack Bråvalla,
Tack Theresia & Lovisa för bästa sällskapet,
Tack!
BråvallaFäst
Jun 25th, 2013 by regnbågsblåajag
Avicii, Eldkvarn, Green day, Bo kaspers orkester, Johnossi, Mando diao, Nause, Armin van buuren, Icona pop, Rebecka & Fiona, Timbuktu & Damn, Ken Ring, Macklemore & Ryan Lewis, Maskinen, Paramore, Kartellen, Familjen, Miriam Bryant, Kodjo, Thomas Järvheden, Magnus Betnér, Näääk & Nimo, Lindsey Stirling, David Batra. The sounds mfl…..med många fler
Imorgon åker jag till Linköping för att möta upp Theresia och därefter åka vidare till Norrköping och Bråvalla Festivalen. Nästan fem dagar i tält måste väl betyda regn, sol, musik, nya härliga människor, bästa hampnäsarna, brassestol, lådvin, långa nätter, bajjamajjor, galenskaper och skratt.
Jag tror/hoppas att det blir bra! 