Har precis kommit hem från en promenad. Tanken var att jag bara skulle gå en liten runda men efter att ha följt en liten skogsväg och sedan hittan en annan väg börjat gå på den hittat en ny, kommit ut på en stor väg sen ångrat tänkt gå tillbaka men på vägen sitter ett gäng ungdomar säkert i min ålder. Jag stannar tänker: ”shit, nä jag vågar inte gå förbi men den här vägen borde ju också leda hem.” Tar den stigen men hamnar någon annanstans, då inser jag efter lite letande att jag nog gått vilse.
Kommer ut på en större väg och följer trottoaren, hör snabba lätta steg bakom mig, någon kommer upp vid min sida går förbi och efter bara några steg är kvinnan som säkert är i 50 års åldern långt framför mig. Men när hon går förbi mig så får jag någon slags panik, de vänder sig i magen och det känns som om ja bara skulle kunna sätta mig ner och gråta. Vet inte varför men tanken på att jag skulle bli gammal den kändes så fel. 19 år gammal, i en stad, ensam och studerande så får jag tankar om att åldras. Jag skyller på att jag inte varit pigg på länge och känt att jag kunnat göra sådant jag vill.
För att muntra upp mig och få bort de dumma tankarna, de är ju ändå lilllördag. Så sitter jag nu och äter resterna av salladen som jag åt till lunch och dricker en päroncider från ICA. Medans jag lyssnar på Petter varvat med Ison o Fille.
Ha d gött!