Det går aldrig förklara för människor som inte har varit där, hur mycket jag kommer sakna klassen, alla internatare – speciellt hemgårdarna, miljön, hampnäs. För dem säger att de förstår, men man kan inte förstå om man inte varit med om exakt samma sak. Man kanske kan ana, men jag tror inte man är i närheten av rätt känsla ändå. tyvärr!
Den vackra bubblan som vi blåste upp och fyllde med kärlek, skratt, gråt, äventyr, tvhäng, kvällar och nätter i soffan, efterfester, kubbspel, cider, vin, öl, förfester, pizza, födelsedagsfester, pussar, kramar, fina ord och massor- massor av kärlek. Den bubblan har någon satt en nål i, bubblan finns inte längre, nu är det bara älskade minnen kvar.
Det värsta är nog att folk i ens omgivning faktiskt inte förstår hur underbart och fantastiskt vi har haft det. Man släpper inte bara sådant här och går vidare…..Även bubblor tar tid att torka!
