Regnbågsblåajag

Året var 2009

Det finns inget bättre skönhetsmedel än lycka. /Blessington´

Fem viktiga saker som hände 2009

The Studio GBG
Folkhögskolan
Ladies Night
• Studenten
• Balen

Gott Nytt År!

Det blev inget inlägg, eller inlägg blev det ju men inte skrivet det jag tänkte att jag skulle skriva, så  det kommer imorgon.

Så ni får bara lyssna på låten.

Tyckte att det var lägligt att publicera min text som jag skrev inför Svenska muntliga nationella i våras, ”temat” var då ”avtryck och intryck”. Som handlar om familjebråk. Nu när det varit jul och snart är nyår, så brukar man alltid tänka lite extra på dem som har det svårt. För det är ju inte alla som får en lika vit och fin jul/nyår som jag faktiskt får.

Jag var ett barn
som gick undan
satt gömd någonstans
och hörde dom vuxna
gräla och plåga varandra
det var sommar
på himlen växte moln
myggorna snurrade
längs min arm kröp en skugga
och det blev plötsligt kallt
mörkt och kallt
som om någon
skruvat ner veken i jorden

Så går dikten ”Dimman av allt” Som är skriven av Bruno K Öjier 2001. När jag läste denna dikt så var min första tanke familjebråk. För mig handlar detta om ett barn som sitter utanför sitt hus eller på sitt egna rum och hör föräldrarna bråka med varandra. Bråket kan vara både i ord eller i slag. Att det är barnet som skrivit denna dikten om hur den mår i dessa stunder, att man varje gång dör lite inombords för allt som sker i ens hem. Jag tror att detta sätter avtryck i personen för all framtid. Att när man ska blicka tillbaka till sin barndom minns alla dagar, kvällar och nätter när ens föräldrar bråkar och grälar med varandra. Om hur dessa bråk blir som en vardag så glöms barnen bort lite mitt i allt detta.

Och vad är värre för ett barn än att inte bli sedd??

Tillsammans med detta valde jag denna bilden.

Den visar ett fotavtryck av en barfota fot men trycket verkar tillhöra foten som har en klacksko, marken verkar vara gjuten. För mig betyder bilden att när hon tar sina steg i livet så även fast hon har rustat med en klacksko så är det den barfota, ömtåliga foten som tar skada, och att det även alltid finns kvar som ett avtryck av hennes barndom. Kanske vill hon med klackskon visa att jag mår bra, det är bra hemma. Hon vill visa ett annat intryck vill inte att folk i hennes omgivning ska undra. Enligt Bris barnens rätt i samhället så är det vanligast att barn ringer om just föräldrar som bråkar, förra året var det cirka 4400 barn som kontaktade bris, men de finns säker många fler som är utsatta. För vissa är det dagligen för andra bara någon gång i bland men alla får ett avtryck och de kommer alltid att finnas där för dem. Men dagens barn har blivit duktiga på att hålla masken, att sällan prata om sina problem så att omvärlden förstår hur det är fatt. Så bakom alla kantiga, taggiga, tysta beteenden finns nästan alltid känsliga berättelser. En pojke skrev så här till Bris: ja… behöver lite stöd. Jag mår dåligt, och har gjort i flera år. Min mamma och pappa bråkar mycket, gap och skrik och ibland slutar det med att någon gråter… det får mig att må så jäkla dåligt. Ju mer min kära mor och far bråkar, desto mer så känner jag hur den här hemska muren mellan mig och omvärlden växer fram. Jag är väldigt osocial och pratar knappt.

När man ser den här bilden och kanske den här flickan så kanske man tror att hon är psykiskt stark och klar av detta bra men egentligen är det bara en ömtålig fot. Hon försöker skydda sig med skon.
Slippa göra ett osäkert intryck
Slippa folks undran
Slippa folks frågan
men samtidigt så finns det något som stannar kvar hos en henne förevigt.

Detta jag nu har prata om är för mig och.. kanske dig bara en
dikt en bild och en tanke men för många barn är detta deras verklighet.

Jag är hemkommen från en Livräddnings”helg”. Kallar det helg för det kändes som helg, annars vet jag faktiskt att det var Måndag och tisdag vi var borta. Vi började dagen med ett pass Boxercise på en och en halv timma, det var så otroligt skönt, men det kändes att man inte tränat på ett halvår. Därefter blev det mat, tacogratäng typ. Mums. Därefter en och en halv timmas träning simning med Elitgruppen, roligt och jobbigt. Sen var det dags för att ta plats i varsin bil, sen åkte vi iväg i fyra väl packade bilar, till en stuga i skogen. Där blev vi uppdelade så två personer högg en isvak, en högg ved, en var brandansvarig, en hämtade hinkvis med vatten = min uppgift= blöt om fötterna. Vår tränare tog på sig det ansträngande arbetet att tända marschaller och dricka öl, (men det var han värd). Och Eftersom vi är ett sådant grymt team så var vi klara relativt snabbt. Inne i stugan höll några tjejer på med maten, så när vi kom in kunde vi sätta oss till bord och börja äta och umgås.

Vi sjöng sånger och klcokan gick med en rasande fart, efter några timmar bytte vi om till baddräkt och gick ner till bastun. Så fortsatte vi kvällen där. Bastade, sjöng, skrattade och badade isvak….De är nästan det roligaste med livräddningen, att få bada isvak, men då gör vi det annars med kläder på, nu hade jag endast min badräkt och den värmde inte så mycket. Men två gånger var jag i och doppade mig mumma kaddemumma

Vi avslutade kvällen i stugan, sen vid halv tre tiden hade alla kommit till rätt sov plats.

 Imorse när vi vaknade åt vi frukost, packade och städade upp. Nu sitter jag vid datorn med ont i benen, axlarna, nacken, magen, det känns att jag tränade igår.

Sammanlagt under ”helgen” var vi runt 20 personer i åldrarna 16-35, blandat tjejer med killar och allt flöt på och var kanon bra!

Sa jag att mitt ben blev lite blå/lila efter isvaksbadet, det var när man skulle ta sig upp på iskanten=ganska vasst. Slog i foten med så den skiftar i lila också, och knäet. Också rev jag mig på handen och på tån med. Men som någon klok människa sa: ”Tiden läker alla sår”. Och just dessa såren läker nog faktiskt med tiden

Jag har tappat allt vad de gäller fanatasi och få ihop bokstäver till ord, till meningar, till rader, till spalter, till texter och noveller. Slut.

Jag kan inte sitta mitt i ett rum, vid den stationära datorn och försöka skriva. Jag vänder mig varannan minut för att se att det inte är någon som står och läser det jag skriver. För det värsta jag vet är när någon sitter och läser allt jag skriver, folk tror att allt man skriver ska vara så perfekt. Jag måste få skriva ner, för att sedan läsa igenom det säga att det sög och sudda ut det och börja om på nytt. Nu kommer det någon i trappen….så nu ger jag upp!

Jag ska på bio ikväll Avatar!

Lindblomskräm

Lindblomskrämen är en ansiktskräm för känslig hy som gör huden babyslät och dessutom doftar helt underbart. Jag använder krämen varje morgon och kväll. Skogslinden är ett träd med slät mörk bark och bladen är brett hjärtformade. I juli, augusti ser man de gul/vita blommorna slå ut, de sitter tätt tillsammans och sprider en honungsliknande doft. (delar av faktan har jag lånat från ortblomman.com)

Blommorna ser ut så här:

Så här ser burken ut, som gör underverken enligt mig:

I november var jag, mamma och pappa på en julmarknad där det endast sålde hantverks saker. Det var där vi hittade denna kräm. Hon som sålde hade en massa olika krämer och teér gjort på olika sorters växter, allt gjorde hon själv och dessa bestod inte av lika mycket lustigheter som andra krämer kan göra.

Kanske jag bara inbillar mig att den lilla mirakel burk är superb men sist jag var hemma så hade jag några finnar i ansiktet, jag smorde med lindblomskrämen och efter två dagar så var finnarna borta. Det tycke jag var kanon, dessutom så får jag alltid babyhyn när jag smort in mig med salvan.

Så om ni någon gång skulle stöta på en hantverks marknad där de säljer dessa burkar så skulle jag rekommendera en Lindblomskräm, jag tror vi betalade 95 kr för våran.

Tilia Cordata (bara namnet är ju vackert) är nog ett underverk!

Är det den riktiga tomten som kommer hit?

Så frågade min ena kusin mig, där vi satt på tröskeln in till finrummet. Hon är sju år gammal och på julafton kretsar allt kring julklapparna och han som kommer med dem. Finns han? Tror du på tomten Cattis? frågade hon mig, jag visste inte vad jag skulle svara, för jag ville  inte förstöra hennes drömmar om vem han var. Men jag hinner inte så långt i mina funderingar förens hon börjar tänka högt hur det kan vara. Det är bara för mysigt att sitta där och lyssna på vad hon kan hitta på. För hemma hos henne var det inte den riktiga tomten som kom, utan det var hennes pappa. Men tomten kunde ju inte hinna komma till alla barnen i världen, så han var ju tvungen att ha sådna som hennes pappa som hjälpte tomtefar, och hos vissa fanns julklapparna redan under granen och då var det tomten som varit på natten och lämnat dem. Men han hade sitt lilla knep då, för han slängde ner en boll på marken och lyste den röd så var människorna vakna i huset men lyste den grönt så kunde tomten komma ner och lämna klapparna. Jag satt och nickade med, sa ja ibland, kanske när det passade bättre sen log jag för mig själv. Älskade stunden på den obekväma tröskeln med min underbara kusin som delade med sig av massor av funderingar om tomten.

Ingen uppdatering igår. Men då slutade jag iallafall skolan och sen kom pappa och syrran och vi packade ur min lägenhet, så nu står den tom. :*(

Imorgon är det julafton och jag känner mig redo, jag har hunnit fixa iordning på mitt rum, det såg ut som en bomb när jag kom hem. Nu är det julfint!

Men de är bara ett litet problem min kusin på sju år påstod att hemma hos honom var det hans pappa som var tomte men hos oss var det den riktiga tomten som kom…hmm så jag får väl ut och leta efter den riktiga tomten, jag ska ändå ut och leta mossa i snön…

Helt ärligt så tror jag faktiskt att det är lättare att hitta mossa än det är och hitta jultomten.

Imorgon kommer släkt och vi får se när jag skriver någotting här, kanske dröjer en dag, kanske dröjer två…

Men en GOD JUL ska ni iallafall ha!

(jag ska byta till en egen header bild, men tills dess får det se ut såhär)

Jag måste bara få berätta om bilen som snart kommer att stanna för gott. Bilen som man åker med i, på egen risk och som alltid framkallar en massa skratt.

För det första alla bilens dörrar går inte att stänga, den ena där bak går heller inte öppna. Men som tur är så finns det en bakdörr som går att både öppna och stänga, men för att stänga den så måste man dra ut handtagspluppen som åker in när man öppnar dörren, då går det stänga. Men man ska aldrig lita på att dörren håller sig stängd under hela resan.

Dörren på passagerar sidan hålls stängd antingen genom att någon sitter och håller i dörren under hela resan eller att det går ett snöre från utsidan till passagerarens nackkudde så att chauffören påsåvis kan hålla igen dörren under hela resan. Men ibland händer de faktiskt att man lyckas få igen dörren, och att den håller sig stängd hela resan. Fast då kommer oftast nästa problem, man får inte upp dörren.

Du kanske vid de här laget börjar fundera på om bilen överhuvudtaget går att låsa? Det kan vara en ganska komplicerad fråga eller iallafall lika komplicerad som bilen är. För har man fått igen alla dörrar då funkar faktiskt låset, annars är det värre men då har hon alla remmar som knyts lite tvärsöver och dörrarna är iallafall stängda. Nu när det är väldigt kallt ute, fryser gärna låsen, så då måste hon stå och värma upp låset innan man kan vrida om det.

Juste nu kom jag på en sak till med bilen, den läcker lite bensin med, tror hon. För under bara ett par månader så har hon lyckats få bensinstopp två gånger.

Vilken underbar bil va?

Som tur väl är så är bilen inte min, utan jag har bara fått vara med på några av alla biläventyr den har gjort. Och kul, det kan man minst sagt säga att vi haft!

Nästa vecka är det dags för den vita bilen att gå igenom besiktningen, hmmm…undrar om den klara sig?