Regnbågsblåajag

Jag vet inte hur jag hamnade här, men nu sitter jag på en köksstol i en vit stuga i utankanten av stan och i bakgrunden spelas en blandning mellan house och arabiskmusik. På uteverandan står hälften av gästerna och röker, dricker öl och diskuterar både tyst och högljutt. Bredvid mig på stolen sitter några andra tjejer och pratar senaste skvallret, vad som hänt och vem som gjort vad. Jag sitter på min köksstol och bevakar, tjuvlyssnar och ler.

För jag tycker ändå att det är rätt komiskt att jag sitter där, helsvensk från småland bland en massa andra nationaliteter som alla känner varandra mer än väl. Men det gör ingenting, att jag från början när jag kom dit och blir presenterad inte känner någon mer än de två jag kom dit med. För det ingen som bryr sig, jag är lika välkommen för det. Jag är lika respekterad i deras gäng som någon av de andra och jag hittar intressanta blandingar av människor som jag pratar timmar med och vissa hittar mig att prata ut med. Så nu sitter jag här på kökstolen och funderar på om det inte dags att dra sig ”hem”. För även fast det varit roligt att få uppleva en fest här och roligt och nyttigt att träffa andra så är det jobbigt att försöka komma ihåg vem som är vem och vem som är bror eller syster till vem och hur alla förhållanden hänger ihop. Ni ska bara veta vad rörigt allt kan vara ibland när alla kallar sina vänner för bröder och systrar, men det kanske är så man gör när man bor så här i förorten. Vad vet jag.

Så, nu resar jag mig från köksstolen i den vita stugan i utkanten av stan, kramar om några ”systrar och bröder” och säger vi kanske ses igen!

Lyssnar på låten. Funderar på hur det kunde bli fredag så snabbt och undrar vad hon ska hitta på i morgon samt söndag. Tänker, tittar och undrar om det är okej om man lägger sig och sover klockan 21 en fredagkväll?! Jag är trött, mycket nytt, många problem att lösa, nya rutiner.

Imorgon har jag första praktikdagen på skolan på riktiga kunder som kommer dit och betalar för sig.  Och jag är den där typiska tjejen som vill att allt ska bli perfekt direkt och känner att absolut ingetnting får gå fel. Jag vägrar göra fel! Och även fast det är okej att ha sina ”fusklappar” i behandlingsrummet, så vill jag inte, för hur proffsigt känns det?! Kanske borde jag och fler med mig egentligen släppa lite av kraven som man har lagt på sina axlar och känna att det är okej att göra fel (eller annorlunda om föredrar det ordet.) Men jag vet att jag kommer tänka att ingenting får gå fel när jag väl står där redo, men nervös i väntan på min första kund, därför ska jag nu logga ut från datorn och luftträna moor mud behandlingen och spamassagen. Sen ska jag sova och vakna pigg och redo för oj vad jag längtar, det kommer bli awesome!

”Jag vill inte vara sämst, speciellt inte sämre än mig själv”- Citat, Elin Kero

Jag trodde att det var ett vanligt vattenjympa pass vi var bokade på. Du vet ett sådant där som den blanda åldersgruppen kommer på där man trampar i takt med trevlig musik, drar armarna lite upp och ner, använder redskap i form av bananen, handskar eller flytande hantlar. På schemat stod  det ”djup vattenjympa”  så kanske var det som vanlig vattenjympa fast endast på djuptvatten. Inte trodde någon av oss att det var ett mördarpass som det skulle bli. En trappa ner till Helvetet, där man efter fem minuter helst av allt bara ville spy lite. Ett mördarpass på så sätt att det var högt tempo rakt igenom för hela kroppen och  med vattnet som motstånd. Där vila eller gömma sig inte var att tänka på, så fort farten saktade minimalt skrek ledaren ÖKA, ÖKA, TEMPO. DU ÖKA, DU TEMPO, DU KÄMPA…Tillräckligt var det aldrig om du höll hans tempo så hörda man ändå honom skrika SNABBARE kan DU, DUBBELT så SNABBT…45 minuter av högt tempo, sparkar, hopprepshopp, spring, boxning… ÖKA!

Men 45 ändå ganska fantastiska minuter när passet väl var slut, med en otrevlig jävel  till ledare, men shit så skönt det var för min kropp att få träna riktigt hårt igen, jag behöver det ofta för att slippa ont i ryggen. Så kanske var det just precis en sådan här ledare som jag fortfarande kan höra skrika ÖKA och peka med hela armen på mig trots att passet är slut, behöver för att lyckas med min träning. Kanske? Jag ska sova på saken och se om jag tycker detsamma imorgon!

Kram

• Pluggar SPA-massage
• Försöker lära Rex slalom
• Promenerar
• Pluggar hudlager
• Studerar Benjamin (Oskar var mycket bättre)
• Lyssnar på Knappen & Hakim
• Ler
• Pluggar lite till

Utan inbördes ordning.

1.   Låten som gick på repeat under sommar/hösten.

2. Vingliga promenader till Harrys och skitiga fester i en nersjunken soffa.

3. Hampnäs <3 Kanske för många låtar som förknippas med året

4.  Turkiet, båtresan och nattklubbar.

5.  När allting sorgligt nog tog slut.

Det är fredag kväll och maten läggs upp på ett stort fat, det dukas fram glas, en tillbringare med vatten och tre skedar. Jag tvättar händerna med tvål och vatten, sätter mig till bords tillsammans med de andra. Tittar lite försynt på hur dem gör. För hur gör man egentligen när man äter Marockos nationalrätt, som alltid äts på fredagar där och som man alltid äter på samma stora fat. Jag ler lite, för oj-så -mycket-roligare-det blev-att-äta, när man ska äta från samma tallrik. Marocanskt, ja så mycket nya intryck från ett land har jag nog aldrig fått som jag får här. När magen är proppmätt, väntar efterrätten.
Men när hon ska hämta den glider två glas av brickan och krossas på mattan och glaset splittras. Vad händer frågar han. Hon säger att två glas gick sönder. Bra säger han. Då kommer inget annat ont hända ikväll. Han berättar för mig att man ska vara glad om något går sönder för då vet man att ingen annan människa eller så blir skadad. Sådana är traditionen där, att har man haft en fest där allt gått jättebra så kastar de sönder ett glas eller en flaska bara för att ingen människa ska skadas istället. Jag nickar och jag förstår. Dem berättar historier om krossade glas och oskadda människor. Jag hummar på vissa ställen och nickar när jag tycker det känns bättre. Tänker sjutton va häftigt, för mitt i alla dessa historier och matkultur sitter jag. Och jag tror nog att du skulle tyckt det samma.

Kramar från förorten <3

Har haft tre intensiva dagar på skolan. Med mycket nya kunskaper och behandlingar. Eftersom vi gör behandlingarna två och två både får och ger man ekaluptus kur, akupressur, ansiktsmassage, moor mud helkroppsinpackning. Nu i fyra dagar blir det spa-massage. toppen!

Eller nä jag strosar inte. Jag har gått vilse.

Bloggar Från mobilen!
Jag har inte kunnat få internet att fungera. men imorgon börjar skolan. Och jag känner mig laddad ska bli kul och spännande att se vilka de andra som ska gå utbildningen är. Annars är de fin fint här. Idag har jag hunnit åka pendeltåg, tunnelbana (massor), snubblat i rulltrappan (2 gånger :-S ), gått vilse och hittat ”hem”
Godnatt kramar från förorten