Feed on
Posts
Comments

YouTube Preview Image

Jag har fått världens sötaste kompis här i stockholm, just nu ligger han bredvid mig i sängen. Ibland när jag tittar på honom, så får jag en puss på munnen, eller rättare sagt han slickar mig i hela ansiktet. Det inte alltid  andedräkten är på topp  heller tyvärr. Säger jag ”ska vi gå ut och gå” tittar han på mig med sina nyfikna ögon, med öronen frammåt. Ställer sig upp och nästan hoppar av glädje och så får jag ännu en rengöring av ansiktet. Så jag tror han menar det som ett jag. Så nu ska jag ta på mig och gå ut en sväng med honom. Fina Fina Rex!

Det är lördag och ikväll är det fest :)
STOCKHOLM <3

Jag hade hamnat på ett Internat, där kärleken och samhörigheten kändes redan när man öppnade ytterdörren. Där en mängd människor stod i köksoset och lagade fredagsmat och drack öl, medan några andra satt i soffan i vardagsrummet och diskuterade Tv-programmet som visades och sista delen av människor stod framför sina speglar och försökte lägga läppstift på läpparna utan att kleta allt för mycket utanför. Jag hade hamnat på ett Internat där ungefär tjugo unika människor bodde, delade dusch, toa och kök. Där ingen verkade tycka städning var så viktigt utan att det gärna fick ligga både ett och två lager matrester på köksbordet och där någon annan tyckte de var helt okej att spotta ut snusen i diskhon.

 Den delen av människor som stod framför spegeln och lade med omsorg på läppstift på läpparna var inte vanliga fall tjejer med koll på vad det hade för sig utan på väg till grannhuset på transfest. Där var det fullt av skor av olika storlekar i trappuppgången och därinne så vimla det av ”tjejer” i korta blommiga klänningar, utsmetat läppstift, blonda svallande lockar och kajal. Och ”killar” med skägg, rutig skjorta och en snus under läppen. Snack i korridoren, dans i köket och kramar i mängder.

Inne i Arvika, åkte unga grabbar varv efter varv runt torget i sina volvobilar med nedvevavde rutor och med dunkande musik. Men jag var inte där jag var på ett Internat, där dialekterna både kom från norr och söder, öst och väst. Där värmlänskan inte hördes mer än när någon teatermänniska skulle prata ”allvar” med resten av Internatgänget.

Jag fick vara en person utanför deras internatbubbla, en sådan där som petade lite på bubblan och berätta att det finns en värld utanför de här också. Internat i all ära, det är söt socker kärlek rakt igenom, så mycket glädje, så mycket bus och så många chanser till nya vänner. Jag vet er känsla och jag gläds med er.
Höj era glas, det helg och njut!

Kurbad & träning! Det är fredag :-)
Morgonen började bra med att jag missade mitt tåg in och nu sitter jag på ett annat som har problem med bara minuter kvar till centralen. :-( suck!

Adhd-loke

Internet verkar bara fungera på morgon :( Så nu är klockan sju och jag har varit vaken en timma bara för att få betala räkningar och se hur länge mitt träningskort håller.. Nu ska jag snart äta frukost för att sedan traska ner till pendeln och åka till skolan. Bara 8 dagar kvar, sjukt läskigt!

Igår hade jag mina två sista prov, det gick bra. I helgen ska jag ut med Sofia med fler. :)

Jag skriver dessutom för fullt både på mitt personligabrev och om min helg i de värmlänska skogarna. :)

8 dagar kvar, vad ska jag göra sen?

Svalkar vinden- Svenska Björnstammen

Allt är underjord och jag har inget fungerande internet på datorn. Och jag behöver det.

Dumma dumma det! :-(

Om en timma blir det mellotitt och efter det är det musikquiz i grannhuset. Jag är bara på besök på ett helt vanligt folkhögskoleinternat med smutsigt kök, väl nedsutten soffa och glada människor av alla dess slag. Det är charmigt och jag förstår precis hur härligt livet på folkhögskola är.

Imorgon åker jag ”hem” till sthlm igen. För en slutspurt i skolan med fina klasskompisar och lärare.

Så vi hörs på söndag kväll kanske! :-)

arvika

Jag är i arvika och folkhögskolan är i trans ;-)

YouTube Preview Image

Vi firade att provet var klart och att alla iallafall fått godkänt genom att placerar oss på en bar på odengatan. Där fick vi chansen om prata om skolan, lärarna, provet, självdisiplin och prestationsångest.

Innan vi gick från skolan pratade C om att bara du vet att du kan, så kan du få vilket jobb som helst. Kanske får du börja i skiten och städa herrtoaletter innan du kommer upp till de jobb som du egentligen vill ha. Men är du beredd att göra allt och lite till så finns det inget som kan stoppa dig mer än du själv….
Det känns som om jag har hört detta tusen gånger om förrut. Så varför vågar jag inte lite på deras ord. Samtidigt som jag vet, innerst inne att det är jag själv som är det stora hindret och som stoppar mina egna drömmar. Fan.

Imorgon är det kundpraktik, det är seriöst allvar och jag bara måste fixa säljbiten. 100% prestationsångest! Varför?!?

After school efter provdagen!

« Newer Posts - Older Posts »

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu