Feed on
Posts
Comments

Jag ville igår kväll precis inna jag gick och la mig visa en bild på hur det såg ut utanför mitt fönster. Men nätet här i huset var fullbokat (jag hade blivit varnad för det) Så jag tar väl och säger go´morron nu istället med samma bild. Fast just nu går det inte precis utanför utan de är kanske 100 meter bort. Men jag ser dem :)

För en månad sen ungefär fick jag ett telefonsamtal som var oväntat positivt. Jag skulle få flytta, uppåt och inåt landet, åka mil efter mil med både tåg och buss och tillslut stanna på en plats där skyltarna berättade att den allmänna vägen tog slut. Där skulle jag bli visade till personalboendet som hette Villa Ville Kulla och ett rum på övervåningen som blivit döpt till Snickerboa och där mina nyblivna arbetskollegor bodde i rum som hette både bråkmakaregatan, junibacken, killevippen och mattisborgen. Precis som i Astrid Lindgrens fantastiska sagor.
Snickerboa, det var där jag skulle packa upp mina grejer, lägga kläderna i garderoben, bädda sängen med mina egna lakan och ställa skorna på skohyllan. Placera mat i vårt gemensamma kök och sova min första natt på min nya destination.

Och nu sitter jag här i Snickerboa, utanför mitt fönster regnar det och temperaturen ligger på runt fem grader. Det är juni månad, jag lyssnar på Loke och jag är i Norra Dalarna. Närmare bestämt i Grövelsjön.

Här ser det så vackert ut när snön fortfarande ligger kvar på bergstopparna, björkarna precis har slagit ut och solen försöker smita igenom de tjocka täcket av moln. Utanför mitt fönster går renarna orädda och betar. Det är inte dem som tänker flytta på sig, det är vi som får välja en annan väg att gå.
Nu har jag valt denna vägen, jag hoppas att det är en väg som går ganska rakt uppåt utan alltför många jobbiga kurvor eller stup. Där marken är densamma och att det helst av allt är mer grönt än brunt. Det blir ett sommaräventyr på ett nytt jobb, i ett nytt landskap, på ett nytt ställe där mitt rum och mitt jobb blir mitt hem. Kanske blir jag kvar här i flera säsonger, kanske inte.

Men i allafall välkommen till min värld och mina tankar från mitt nya preliminära hem, Snickerboa!

(bilden är från idag när jag var ute och gick)

en natt soven

Igår kl 20.04 stannade bussen utanför fjällstationen trots förseningar så kom jag fram i rätt tid.

Jag blir mottagen av en av de som jobbar i receptionen och hon visar mig till mitt rum. Mitt blivande hem för några månader. Villa ville kulla!

Nu idag ska jag gå ner äta lite frukost och sen ska jag ta mitt mod till mig och snoka runt. Synd att det regnar – det blir så tråkiga bilder i ruskväder. :-)

Nu ska jag på äventyrsjakt!!

Jahopp då var man där igen när man ska åka dessa fantastiska tåg som alltid går efter egen klocka. Redan i motala var vi 50 minuter försenade! Jippie!

Snart hoppas jag vara borlänge och att jag där trots försening hinner med tåget till mora.

Nässjö-mjölby-borlänge-mora-grövelsjön

Över och ut!

95 % av människorna i Skirö, var för fulla för att ens kunna stå på benen. Resterande 5 % kunde dansa men 3% av dessa hade redan frusit fast till tonerna av Black Jack. De enda som värmde den kvällen var CoverFunkers 40 minuters spelning på scenen mitt emot och buggdanserna med de kvarvarande 2 %en.
Skirö var inget toppdansställe, men det var ett ställe och nu har jag varit där också. Nästa gång jag åker och dansar i Småland får det nog bli Huskvarna, där vattenflaskorna och handdukarna ligger på borden eller Björnholmen där de 95% som kom in på Skirö inte är välkomna in på dansgolvet.
:)

Don´t stop Believing-Journey

Nu blir det en heldag i Jönköping, måste hitta det sista inför resan på måndag. 4 dagar kvar. :)

Vi hoppar in i bilen, strax inann klockan åtta ikväll. Sen åker vi småvägar och laddar för en toppenkväll på dansgolvet.
Skirö-här kommer vi. Black Jack är det som spelar på scenen, på dansgolvet är vi. :)

Jag har aldrig varit i Skirö så jag vet inte om det är inne eller ute, varmt eller kallt, unga eller gamlingar, om det är roligt eller skitskoj!
Men ikväll ska vi alltså iväg och dansa bugg!!! :D :D

Dansa Pausa- Panetoz

 

 

Skrillex ft Damian Marley-make it bun them

Hon sa: Det här kommer ge dig en tuffare attityd!
Jag tittade och insåg. Att det inte var så här jag ville det skulle bli.
För jag vet att jag aldrig kommer kunna leva upp till dem förväntningarna.
Jag är inte sådan. Jag vill inte vara sådan heller.
Men nu vet jag.
Man ska hålla sig till det tradionella-svensson, för tänk va lite färg kan kännas så fel.
Just nu känns det som om någon har hällt en hel falurödfärg hink i huvudet på mig.
och kanske blir det så att jag måste måla om, i en brunare nyans. För jag äger ingen sådan attityd.
och jag vill inte äga den heller….

Jag brukar få nypa mig i armen ibland för att se så det inte bara är en magisk dröm alltihopa. För det var något magiskt med platsen vi befann oss på. Den 27 maj för ett år sen var dagen då vi stod på skolgården, lät tårarna falla och kramades, lovade varandra att detta inte var sista gången vi sågs och sa hejdå till vårt käraste hem.

Nu vill jag bara säga ett stort tack för att ni lät mig växa som person, tack för att jag fick uppleva internatlivets vackra kemi människor emellan, tack för att jag fick en underbar klass och otroliga lärare. Tack för att vi fick äventyra och busa. Prata allvar om livet och kasta spaghetti i taket. Klättra i Skuleberget och hitta nya framtidsmål. Bada majbad i Moälven och spela nattbadminton i gympasalen. Tack för att jag fick lära mig att åka skidor och inse att sushi inte alls är gott. Tack för goda frukostbuffér varje morgon innan skolan och tack för att vi fick låna skelett-Oskar på lektionerna. Tack för allt och lite till.

Tack för mitt bästa år i livet på Hampnäs Folkhögskola 20100824-20110527. Tack Hälsa & Friskvård, ni vet att jag älskar er. Tack Hemgården och rum nummer 9.

« Newer Posts - Older Posts »

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu