Jag tittar på bilder från vandringsdagarna, kliar mig på alla myggbett (som är många). I Måndags gav vi oss iväg på vår vandring i Höga kusten. Vi började med en guidning på naturum om varför bergen såg ut som de gjorde. Vid klockan två så tog vi våra första steg ut i naturen, därefter så vandrade vi på stigar, vägar och grusvägar tills vi var framme vid Käl. Då var klockan cirka fem. Svetten rann om oss alla men ett leende på allas läppar fanns ändå när vi insåg att vi klarat av första dagens dryga mil. Lärarna började direkt med maten och vi elever satte upp tälten i en rasande fart. Därefter åt vi (älgköttwook), lekte lekar, tittade på stjärnor och flygplan.
När mörkret lagt sig kom även tröttheten. Men att krypa ner i en kall sovsäck och sen försöka sova är inte de lättaste. Så vi sov alla väldigt lätt under natten vaknade av varje ljud och undrade ibland om det inte bara kunde bli morgon så att vi kunde starta vandringen igen.
Dag två startade vi klockan sju med att äta medhavd frukost, bära viss packning de två kilometrarna till bilen för att sedan börja vandringen uppåt mot Slåttdalsskrevan. Det var en lång vandring uppåt, på upptrampade stigar, över klappersten och mindre upptrampade stigar. När vi väl var uppe på toppen såg tittade vi lite snabbt på utsikten och sedan vandrade vi neråt mot en liten stuga där vi satte oss utanför och åt lunch. Därefter var det inte långt till slut destinationen. Vid klockan två var vi framme och hoppade in i bilarna och åkte tillbaka till skolan. Vandringen var slut och vi hade lyckats!
