Det har gått fyra hela dagar sen jag stannade taxin och klev ut vid skolan, fick mitt rum tilldelat och sagt ett försiktigt hej till tjejorna som satt i soffan. Fyra dagar. Det känns som om det gått veckor, så väl känner jag dem. Just nu känns det, bara bra att bo här uppe, det gjorde det inte för två dagar sen. Då kändes det skit. Då undrade jag vad jag gett mig in på. Men nu vet jag. Ett äventyr. Ett bra äventyr. Ett nyttigt äventyr.
Igår satt vi på bryggan med benen dinglande ner mot vattnet och såg solen gå ner för dagen. Pratade om den där första dagen, hur vi så gärna ville hitta någon att umgås med. Att inte bli ensam kvar och om att lyckas. Vi har varandra. När solen slutat värma och nästan gått ner helt så vänder vi och går upp mot vårt hus för att möta de andra på internatet. Sen blir natten lång med prat, shower, sång och dans. Och vi ler för vi har alla lyckats…..Att inte bli ensamma kvar.