Jag borde ha somnat för längesen, jag hade lovat mig själv att jag skulle lägga mig tidigt istället för några timmar efter tolvslaget. Men så har det varit en sådan där dag igen, då tankarna bara snurrat runt, fjorton varv i sekunden och jag frågar mig själv vad ska de bli av mig? Vad ska jag göra?
Magen har dragit ihop sig till en tung boll och jag får inte ut den – bort den. Jag får svårt att andas, det är som om luften tar slut precis runt mig, jag öppnar fönstret på vid gavel men det är bara mörkret som kommer mig närmare. Så jag andas ut och väntar på ett svar-men jag får inget och det-spelar- ingen- roll, hur hårt jag biter mig själv i läppen, jag kommer inte få ett svar i natt heller. Och jag borde ha somnat för längesen, jag hade ju lovat mig själv det.