Ingen dag blev den andra lika på högland, de enda som faktiskt blev ganska likt det var att matrasten knappt han bli av. När klockan börjar närma sig sju på kvällen och vi snabbt bara hunnit med att äta en macka klockan två så börjar jag bli hungrig och magen kurra. Men som tur är, börjar dagen lida mot sitt slut och jag ska bara upp med spabuffen i köket, medans de andra städar upp efter sig och dagens behandlingar.
Så där står jag i väntan på att hissen ska komma ner. Jag ser min chans helt enkelt. Så jag tar de två sista ölkorvarna som är kvar i skålen, stoppar i munnen och börjar tugga. Men oj så sega de var. Nu kommer hissen också, öppnar rullar in vagnen och börjar nu inse att jag aldrig hinner äta upp denna sega ölkorv innan jag är uppe på nästa våning. Men jag kan ju inte stå kvar här i hissen utan att jag tryckt på knappen och tugga. Tänk om någon ser mig vad dumt det skulle bli då. Jag tuggar på och trycker på knappen, hissen gungar till och på bara några sekunder/tugger så är jag uppe. Jag har kommit på en ide, jag leker hamster och stoppar korven i kinden. Sen öppnar jag hissdörren och drar ut vagnen, drar den genom entrén och in i köket.
Lite lustigt tittade de nog allt på mina hamsterkinder. Men nöden har ingen lag, som man brukar säga. Och jag ansåg att detta var en nödsituation, fast det var synd att korven inte ens var god, inte blev jag mindre hungrig heller för den delen. 
