Det hade blivit den 31:e december, det var nyårsafton 2013-2014 och vi hade alla samlats i den lilla lägenheten i staden som betyder så mycket för oss alla. Vi samlades redan på mitt på dagen och hann med en lång gofika. Precis som då.
Vi gjorde iordning oss, maten och dukade upp bordet för att äta trerätters middag när kvällen kom. Skålade, skrattade, va precis som då, tittade på våran nostalgifilm, pratade med theresia i telefon och önskade att hon var hos oss, spelade spel och förlorade men log ändå. Vi plockade fram champangeglasen, öppnade våra mouserande viner och fyllde på glasen för att sedan stå på balkongen, se 2013 slå över till 2014, fyrverkerier, frusna fingrar och leende vänner. Någon sa, att så som man är vid tolvslaget så kommer hela året att förbli. Och jag stod med fina, äkta vänner och hade till och med hunnit gå på toa innan tolvslaget-vilket måste betyda att mitt år kommer bli bra 
När vi sedan hade druckit upp tyckte någon att vi borde gå ner till nattklubben och dansa de sista två timmarna de hade öppet. Ena halvan hängde på, jag var en av dem som i armkrok tog mig ner för den glashala vägen utan att trilla en enda gång.
Väl inne på MerryCan dansade vi fuldans och jag lyckades få till två helt skillda ragg utan att ens försöka, men kanske är de då man lyckas som bäst. När man på riktigt är glad trots att man känner att outfiten och make-upen egentligen inte alls är gjord för nattklubbsmiljö och man diskret försöker svälja snorklumpen som fastnat i halsen.
Första dagen på året 2014, började vi med en lång tretimmars frukost med diskutioner om livet, om vad som är rätt och vad som är fel. Sen fick vi bråttom och var tvugna att springa genom örnparken för att hinna med bussen ut till underbara, vackra Hampnäs. Vi köpte gofika på ica, gungade på dubbelgungan som om vi vore små barn, vi tittade in genom fönstret i huset som då var vårt och fikade utanför kåtan, för att sedan ta bussen tillbaka in till Övik och krama om varandra och säga vi ses snart igen!
Delar av mitt hjärta kommer alltid vara kvar i Övik- i staden som jag träffade min andra familj. För ni är min familj, och hos er får jag vara som jag är och ändå känna att jag är omtyckt. <3 Ni är det finaste som finns. Hampnäs!