”Okej…jag måste bara få säga, att det snurrar i min skalle och de snurrar inte lite, de snurrar så otroligt mycket. Allt går bara runt i mitt huvud och låten verkar aldrig vilja ta slut, den bara fortsätter vers, refräng, vers, refräng, refräng, refräng, refräng….Jag måste få stanna snart, annars spyr jag eller snubblar eller faller platt på golvet. Snälla kan inte denna karusell av snurrar ta slut någongång….Och äntligen låten börja sakta in och tonas ner, en sista tur av snurrar börjar lida mot sitt slut. Men nu då? Hur ska jag kunna släppa taget, när det fotfarande är ett kaos i mitt huvud, och vägen till min stol lutar, lamporna i taket har klumpat ihop sig till ett enda stort ljus och väggarna och taket verkar ha krymt nära mig. . Men jag går, försöker låtsas att min ben är stadiga och vägen är rak. Och jag lyckas, jag når fram till min stol, hinner dricka några klunkar vatten och andas ut en gång innan en ny hand sträcks fram, en ny låt börjar spela och jisses vad snurrar ännu en gång.”
Men trots det så var det två roliga timmar i Idre….