För en månad sen ungefär fick jag ett telefonsamtal som var oväntat positivt. Jag skulle få flytta, uppåt och inåt landet, åka mil efter mil med både tåg och buss och tillslut stanna på en plats där skyltarna berättade att den allmänna vägen tog slut. Där skulle jag bli visade till personalboendet som hette Villa Ville Kulla och ett rum på övervåningen som blivit döpt till Snickerboa och där mina nyblivna arbetskollegor bodde i rum som hette både bråkmakaregatan, junibacken, killevippen och mattisborgen. Precis som i Astrid Lindgrens fantastiska sagor.
Snickerboa, det var där jag skulle packa upp mina grejer, lägga kläderna i garderoben, bädda sängen med mina egna lakan och ställa skorna på skohyllan. Placera mat i vårt gemensamma kök och sova min första natt på min nya destination.
Och nu sitter jag här i Snickerboa, utanför mitt fönster regnar det och temperaturen ligger på runt fem grader. Det är juni månad, jag lyssnar på Loke och jag är i Norra Dalarna. Närmare bestämt i Grövelsjön.
Här ser det så vackert ut när snön fortfarande ligger kvar på bergstopparna, björkarna precis har slagit ut och solen försöker smita igenom de tjocka täcket av moln. Utanför mitt fönster går renarna orädda och betar. Det är inte dem som tänker flytta på sig, det är vi som får välja en annan väg att gå.
Nu har jag valt denna vägen, jag hoppas att det är en väg som går ganska rakt uppåt utan alltför många jobbiga kurvor eller stup. Där marken är densamma och att det helst av allt är mer grönt än brunt. Det blir ett sommaräventyr på ett nytt jobb, i ett nytt landskap, på ett nytt ställe där mitt rum och mitt jobb blir mitt hem. Kanske blir jag kvar här i flera säsonger, kanske inte.
Men i allafall välkommen till min värld och mina tankar från mitt nya preliminära hem, Snickerboa!
(bilden är från idag när jag var ute och gick)