Regnbågsblåajag

Nä, jag kan inte det här.
Så svårt var det. Att mitt i en behandling få dåligt självförtroende och tro att min kund inte tycker det är bra.
Jag vet. Jag borde inte tänka så.
Men allt för ofta är det så jag tänker när jag påbörjat en behandling på en kund. Jag vet, att jag gör som vi blivit lärda och jag tycker det är helt fantastiskt kul. Men jag är rädd att kunden eller lärarna ska vara missnöjda på mitt jobb, bara se brister och inte tycka att jag är bra nog för jobbet som SPA-teraput.

Jag skulle kanske behöva stå framför spegeln och peppa mig i timmar för att jag ska sluta vara så självkritisk. För även fast jag vill känna att jag kan de här, och även fast min lärare tyckte att den spa-massagen jag gjorde på henne ”var-så-bra-att-hon-var-i-någon-slags-mellan-värld-och-seglade”, så kan jag inte ta emot berömmet utan att vända på orden och tänka att hon sa nog bara så  för att vara snäll mot mig.

För jag är nog egentligen inte tillräckligt bra för att få söka jobb på udda platser.  

Jag är för dålig. Jag fixar inte de här.
I detta fall handlar det inte om att jag ska få jobbet, det handlar om att jag ska våga söka, komma över stenen i magen och våga gör det jag vet att jag vill testa. Kanske för ett år, eller iallafall för ett par månader. För en sak vet jag och det är att jag om tre år inte vill traska runt i samma skor, i samma smålänska skog. Jag vill bort, se andra skogar, testa nya skor. Men vågar jag verkligen och är jag tillräckligt bra?

Tack Helena för en underbar dag Du är så himla inspirerande och driven att jag iallafall för stunden tror att jag kan och borde chansa och slänga iväg ett Cv och personligtbrev till jobben som jag skulle vilja jobba på. Jag vet att du kommer lyckas med det du vill, för du är helt underbart bra på allt du tar dig för och jag är så himla tacksam för att jag har fått chansen att lära känna dig. Tack!

Men vågar jag?

Vågar jag skicka mitt cv och personligbrev till ett SPA 1648,7 kilometer bort? Eller är det kanske alldeles för långt bort.