Jag trodde att det var ett vanligt vattenjympa pass vi var bokade på. Du vet ett sådant där som den blanda åldersgruppen kommer på där man trampar i takt med trevlig musik, drar armarna lite upp och ner, använder redskap i form av bananen, handskar eller flytande hantlar. På schemat stod det ”djup vattenjympa” så kanske var det som vanlig vattenjympa fast endast på djuptvatten. Inte trodde någon av oss att det var ett mördarpass som det skulle bli. En trappa ner till Helvetet, där man efter fem minuter helst av allt bara ville spy lite. Ett mördarpass på så sätt att det var högt tempo rakt igenom för hela kroppen och med vattnet som motstånd. Där vila eller gömma sig inte var att tänka på, så fort farten saktade minimalt skrek ledaren ÖKA, ÖKA, TEMPO. DU ÖKA, DU TEMPO, DU KÄMPA…Tillräckligt var det aldrig om du höll hans tempo så hörda man ändå honom skrika SNABBARE kan DU, DUBBELT så SNABBT…45 minuter av högt tempo, sparkar, hopprepshopp, spring, boxning… ÖKA!
Men 45 ändå ganska fantastiska minuter när passet väl var slut, med en otrevlig jävel 
till ledare, men shit så skönt det var för min kropp att få träna riktigt hårt igen, jag behöver det ofta för att slippa ont i ryggen. Så kanske var det just precis en sådan här ledare som jag fortfarande kan höra skrika ÖKA och peka med hela armen på mig trots att passet är slut, behöver för att lyckas med min träning. Kanske? Jag ska sova på saken och se om jag tycker detsamma imorgon!
Kram