Jag hinner precis parkerar bilen och hänga upp jackan på en krok innan hon ropar upp mitt namn, jag följer med damen genom korridoren och sätter mig på stolen hon visar mig. Hon kollar lite, tar lite kort och säger sedan att det ser bra ut och att de återkommer om ett år när det är dags igen. Jag tackar för mig, betalar och går därifrån. Nu ska jag bara till bilen, hämta tidningarna och gå upp till morfar.
Men när jag kommer ut på parkeringen kommer jag inte ihåg vart jag ställde bilen, dessutom är det något slags jippo utanför, det är färgglada ballonger, fikastånd, filmkameror, journalister, fotografer….jag försöker tänka tillbaka på när jag körde in på parkeringen hur jag körde, men därefter är det bara svart. Jag börjar strukturerat söka efter bilen, för visst hade jag haft den röda Passaten med tigern i bakluckan? Jag går genom första raden, andra raden och så bilarna i kurvan, men den är inte där. Jag börjar drabbas av panik, jag måste skynda mig upp till morfar, men först måste jag ha tidningarna och dem ligger i bilen, så jag måste hitta bilen! Nu börjar jag också bli osäker på om det verkligen var Passaten jag haft, det kanske var Saaben eller den nya eller morfars bil jag kom i. Och hade den verkligen varit röd? Den kanske var vit eller silver, eller blå eller svart.
Andas ut.
Andas in.
Mitt ibland alla glad människor, färgglada ballonger, bullar, pepparkakor, journalister och kameror. Hittar jag en tjej som jag för länge sen spelat i blåsorkestern med, nu jobbade hon som journalist och jag bad henne om hjälp, berättade att jag inte visste var jag hade ställt bilen och att jag var stressad och hade bråttom. Hon och hennes kollega började genast att hjälpa mig och vi letade, letade och letade. Men jag visste ju knappt hur bilen såg ut längre.
Då kom det en röd bil, som nästan var samma modell som jag först trott att jag ägt och med en tiger i bakluckan. Jag gick bak och kollade registreringsskylten, men kände inte igen den. Förardörren öppnades och mamma klev ur, jag gick fram och hon sa ” Jag förstod att du leta efter bilen.” jag nickar och hon fortsatte ” Jag hittar den inte heller men den här såg nästan lika dan ut, dessutom fanns det två tidningar i och en tiger i bakluckan. Så jag tog den”. Vi tog tidningarna och gick upp till morfar, lämnade tidningarna och sa att allt vara som vanligt och att inget hade hänt. Jag knep ihop mina ögon, tog ett djupt andetag.
Andas in.
Andas ut.
Då ringer min väckarklocka och jag tittar till på den ser att klockan är 06.40, jag kliver upp och går ut till hönsen, gör mig i ordning och åker in till stan. Hänger upp jackan på kroken och hinner sitta ner lite innan damen kommer och hämtar mig, vi går igenom korridoren och jag sätter mig på stolen hon visar mig. Hon kollar lite, tar lite kort och säger sedan att det ser bra ut och att de återkommer om ett år när det är dags igen. Jag tackar för mig, betalar och går därifrån. Går ut till bilen, hämtar tidningarna, går upp till morfar och pratar lite, lämnar tidningarna och åker sedan hem igen. På hemvägen hinner jag tänka, tack och lov för att nattens dröm inte riktigt stämde ihop med verkligheten!
