Ibland är jag nog den mest glömska människan.
Jag stressar iväg till Friskis för att jag tänkt att vara med på ett jympapass och sedan lite egenträning på gymmet. Men när jag väl kommer dit, har låst cykeln och ska ta upp mitt kort inser jag att det fortfarande ligger kvar i fel väska. Jag tittar på klockan och förstår att jag aldrig kommer hinna hem hämta kortet och tillbaka innan de har hunnit börja passet. Så det är bara att vända om och cykla hem.
Där någonstans på vägen hem tappade jag även lusten att åka tillbaka till friskis och bara träna på gymmet, men träna vill jag ju. Så jag funderar och funderar och tillslut så har jag det.
Jag ska ta cykeln till Höglandssjön och springa en runda där alternativt gå om jag inte orkar springa. Så jag sätter håret i en låg toffs för att jag ska kunna ta på mig cykelhjälmen, dricker lite vatten, ställer vattenflaskan vid dörren för att jag inte ska missa att den ska med, stoppar ner mobilen och tar nycklarna. Låser upp cykeln kommer på den geniala iden att jag kan lämna låset hemma eftersom jag bara ska cykla en sväng….men kommer på när jag slängt in låset att det var springa jag bestämmt mig för att göra. Så jag går in hämtar låset igen och sätter det runt sadeln. Sen sätter jag mig på cykeln och åker iväg, när jag kommit halvvägs inser jag att jag glömt både cykelhjälmen som ligger så fint på hatthyllan och vattenflaskan som står precis vid dörren. Suck! Jag vänder inte tillbaka, för jag är rädd att jag då ska glömma vart jag är på väg..
Två varv runt lillasjön blev det tillslut, ett promenad/jogging varv och ett joggingvarv. 
Svett, envishet, bra musik, kramp, sol, värme, folktomt, natur, svett, det var allt som behövdes för en lyckad springtur….
När jag sen var på väg hem ringde syrran och det var nog ganska bra för då kunde jag tänka på något annat när jag cyklade i alla uppförsbackar hem till mig. Då kände jag inte mjölksyran lika väl i benen. 
Jag klappar mig själv på axeln och säger bra jobbat Catrin!