Klockan ringer, onej är den redan halv sju?! Jag sätter mig upp i sängen för att stänga av klockan. Jag hade ju lovat mig själv att gå ut och gå en sväng innan frukosten. ”Men ser det inte lite mörkt ut ute, har du inte lite ont i stortån sen i går på träningen. Är det inte bättre att somna om i en fyrtiofem minuter istället. Du orkar inte kliva upp, det kan jag slå vad om” Det inte jag som säger de där, de är den lilla jobbiga rösten i huvudet. Varje gång.. samma sak. Tyst! Jag trodde vi hade kommit överens om att du lilla jobbiga röst skulle vara tyst. Men iallafall var inte så negativ….
Jahapp….nu har de ju hunnit gå tjugo minuter på grund av att jag diskuterar med mig själv. ”ja nu hinner du inte ut och gå, du måste ju fixa till dig lite innan frukost, Vad var det jag sa” TYYYST!!!
åå äntligen, du är tyst. Fast nu hinner jag inte ut på morgonpromenad och ja du kanske har rätt jag har faktiskt lite ont i stortån. Men imorgon då SKA jag ut på promenad och så är det.
Detta inlägg försökte jag lägga in på bloggen i måndags men då fungerade det inte så bra så det fick komma nu istället. I måndags var vi och lyssnade på John Moreus, han pratade om att man skulle berömma sig själv mer och sluta lyssna på den där lilla jobbiga rösten i huvudet.
Och vet ni vad…..Jag har varje morgon lyssnat på rösten som säger till mig att ”det är för mörkt ut, du är för trött”. Men inte dagen efter föreläsningen då tog jag mig faktiskt upp och var ute på en rask morgonpromenad cirka 30 minuter….Och vet ni vad….Jag gjorde samma sak i dag, fast det råkade bli en längre morgontur så jag var ute i 50 minuter istället. Men imorgon då ska jag har sovmorgon, det har jag bestämt redan nu, för det kommer bli en lååång dag imorgon ändå… 