Båtens motor mullrar igång. En hand i varje handtag. Kroppen spänner sig, redo på det som ska ske. Sen drar det igång i en hejdundrande fart. Jag åker på vattnet. Det är nästan så att jag flyger fram. Speciellt i kurvorna. Då går det undan. Vattnet plaskar mot mitt ansikte. Jag blir blöt. Men jag är strålande glad. Det är en bra lyckokick i livet. Vill inte att det ska ta slut. Vill bara ligga kvar på gummiringen efter båten. Jag flyger fram på vågorna. Vippar. Åker på högkant. Ler med hela ansiktet. När det inte räcker till, börjar jag skratta hysteriskt. Det kittlar i magen. Pirrar. Att det kunde vara så kul. Vill mer, mer, mer. Men det roliga tar slut. Båtmotorn tysnar och jag glider av ringen ner i vattnet.
Iskallt. Iskallt. Iskallt.
Men när jag kommer upp på bryggan så minns jag bara lyckoruset från jag-åker-gummiring-efter-båten-turen och ett leende spricker upp i mitt ansikte.
Egentligen var det inte alls detta jag ville skriva och berätta om. Det var något helt annat. Men jag nöjer mig med att säga att:
Jag tänker på er <3