Kliver in i hallen, shorts, linne och ryggsäcken på axeln. Ny dag, försöker glömma träningsvärken man fortfarande har kvar. För idag har jag bestämt mig jag ska slåss och jag ska sparkas ända tills jag inte kan ta ett steg till, för jag vet att är det någonstans jag kan göra det så är det här.
Musiken dunkar, fötter skrapar i golvet, vi hoppar dunkar bollen i korgen, ibland i, ibland utanför. Vi springer alla med samma tanke, ”träning” Kämpar glöden lyser i ögonen och benen kan knappt vara stilla. Rastlös. Visselpipan blåser av matchen, ingen vet vem som vann men det är heller ingen som bryr sig. Det är inte det som är det viktigaste. Pannan är blank av svett det rinner ner för kinden, tar min vattenflaska den blå, som alltid finns med mig hit. Två klunkar, droppar lite på tröjan. Typiskt.
Tar på mig handskar, svarta välformade, de vet vad som gäller. Händerna upp i garden, spättsar öronen och tar in informationen. Först raka, sen krokar, uppercats sammanlagt i tre minuter sen byte tar hjälp av tänderna för att få av kardborrebandet på handskarna och kan lättare ta av mig nästa handske. Tar mitsarna placera dem i lagom höjd för min motståndare. Musiken sätts igång och alla slår i takt. Snabbt. Långsamt. Hårt. Kom igen, kämpa då, bara femton sekunder ropas i takt med musiken. De slår ytligare lite till även fast de knappt kan
Hålla armarna uppe, syrebristen börjar kännas.
Musiken tystnar och vi byter igen, handskarna som jag drar på mig är svettiga men de värsta har torkat, hinner inte tänka mer på det, musiken dunkar igång. Jag slår hårt och snabbt, svetten rinner längs min rygg man känner tröjan drypas av svett men av någon anledning så älskar man denna stund så otroligt mycket. För alla kämpar i sin egna takt, uppmuntrande ord mellan slagen.
Med femton minuter kvar av träningen byts skivan i CD spelaren, Celin Dion. Stretschar ut alla muskler vi använt. Musiken stängs av och vi applådera för att ännu ett pass är gjort. Packar ner mitsar och handskar i ryggsäcken slänger den över axeln och går mot ut dörren, shorts och linne.
Och då känner man, att man lyckats.
Träningsvärken kommer vara det först man känner i morgon när man vaknar.
Men då är det en ny dag.