Hej!
Mitt namn är komplex. Jag smög mig in i bloggen för jag ville bara tala allvar en stund. Jag är en sådan där person som finns hos många barn, ungdomar och vuxna. Jag klamrar mig fast i hjärnan, tar upp en ganska stor del av ditt liv, förstör. Tillslut ser du bara fel på dig själv, du har uppåtnäsa, tjock rumpa, svullen mage, stora fötter….så fortsätter det. Det är mitt fel, för jag är Komplex. Jag kommer fram när ditt självförtroende börjar svajja, svalna och du börjar se ”felen”, jag gör det värre. Jag vet, men det är mitt jobb, det är mitt namn. I slut ändan hittar du så mycket fel att du inte vill bära vissa kläder, ”nää, i den där tröjan ser mina höfter jättebreda ut” ” i det där skorna ser mina fötter ännu större ut” ”ser jag tjock ut i den här”. En massa frågor om din kropp, en massa dilemman som bara du själv ser.
Jag är ditt komplex, när du ska på fest/har fest och du ska klä upp dig, hur många gånger har du då inte hunnit byta kläder, innan du har bestämt dig för något som döljer dina problem. Mitt namn var komplex, jag förstör. Har du hamnat i mitt träsk, så blir du bunden till mig. När jag har dig kan det liknas med en murad ring och taggtråd och i mitten, på en liten yta är du. Instängd i ditt egna liv, av dina egna problem som inte någon annan ser. Det är bara du och jag. När du står framför spegeln, på discots toalett så ser du något vackert någon som faktiskt inte är så tokigt trots allt. Men när du låst upp dörren och står på dansgolvet sjunker ditt självförtroende igen och du ser bara fel, medan alla runt om dig är det vackraste du har sett. Jag vet att det är så för dig, för jag bevakar dig, jag håller dig instängd bakom muren och taggtråden.
Media. TV-reklam, tidningar, affischer gör det inte lättare. Det vrider och vänder, suddar ut och rättar till, smalar in och förfinar. Du ser på och vill likna idealen. Jag finns där.
Men bara för att jag är jag och finns hos många människor i dagens läge, så kan man rensa bort mig. Blessington sa en gång ”lycka är det bästa skönhetsmedel” och jag kan nog bara hålla med. För är du lycklig så är det runt om dig också det, ser inte du dina ”fel” så gör ingen annan det heller. Så snälla för min skull, klipp bort taggtråden, riv komplexmuren och ta vara på livet.