Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön ligger vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Ja…den känner vi väl alla till och jag tycker den passar in nu. För det har kommit snö. Det ligger ett par centimeter… och det är kramsnö.
Det är vi sådana här lägen som man faktiskt längtar hem lite, det är inget roligt att bara gå ut och gå en sväng i vackert vinterväder. När det kommer kram snö vill jag kunna bete mig som ett barn igen, annars är det ju faktiskt inte lika roligt med snö.
Det är ingen som ser och ingen som bryr sig.
Det är viktigt att få göra den där årliga snögubben, snöpyramiden, snöänglarna enligt mig. Att få bygga en snökoja av snöhögarna som blir, åren då det är mycket snö. Ha snöbollskrig-vinna och förlora.
För det är ingen som ser och ingen som bryr sig.
Att få släpa min lila pulka upp för backen för att sedan kunna fara ner för backen igen. Om-och-om-igen.
För det är ju faktiskt ingen som ser och ingen som bryr sig heller.
Men skulle jag lägga mig i parken och börja göra en snöängel eller bygga en snögubbe här klädd med halsduk och mössa. Då skulle både många se och många skulle bry sig, undra vad jag sysslar med..
För det är väl bara småbarn som leker med snön?
snön ligger vit på taken.
Endast tomten är vaken.
jaa…eller Tomten kanske gör det också! 
Mitt 110:de inlägg 