Regnbågsblåajag

”Annars har ni den silverfärgade Toyotan, lite dyrare men en väldigt bra bil”. Pappa frågar något om hästkrafter eller om det var rost och bilhandlarn svarar något som jag inte direkt lyssnar på, jag är fullt upptagen med att förstå vilken bil det överhuvudtaget tittar på. ”Den silverfärgade toyotan” de står tre silverfärgade bilar bredvid varandra hur ska jag veta vilken av dessa tre som är en jäkla Toyota??
Pappa vänder sig till mig och undrar vad jag tycker. Jag kan inte låta bli att flina lite i och med att jag fortfarande inte vet vilken vi pratar om, men  jag chansar och svarar ”känns inte den lite väl stor, fast jag vet inte om jag tycker renaulten är för liten”.  Samtidigt som jag pekar på den enda grönmetallica bilen som jag precis innan  fick veta var en renault. Pappa håller med säger något mer till bilhandlarn på ett språk jag inte alls förstår och jag kan pusta ut för jag nog lyckats att inte dumförklara mig helt.

Någon dag senare är vi där igen och som tur är, är den gröna metalica bilen också kvar, så vi provkör. Jag kör, pappa sitter i jämte och mamma i baksätet, det kändes precis som när man skulle börja övningsköra för första gången, nervös för att man ska få motorstopp. Vi provkörde genom stan, ut på landsvägen, in på en öde parkering och öppnade luckan där fram för att..jag vet inte….kolla så att allt är med? Tillbaka i bilaffären så skriver jag på lite papper och tar i hand med bilhandlarn, (så som man brukar göra på sådna där ställen).

En vecka senare är jag tillbaka, tömmer kortet på pengar och frågar vad han föredrar att man tankar den med, hallonsaft eller bensin? För att senare åka därifrån som bilägare till min helt egna metallica gröna bil och nu står han- Rey, paddan, grodan, snyggingen (kalla den var du vill) i mina föräldras garage och han är min. Bara MIN!!